Igår hoppade jag och Leffe :) Hade träningsvärk i rumpa, lår och mage efter igår, men det gick endå ;)

Vi hoppade för första gången kombination på 60, 70 eller något xd Högt tyckte jag det var iaf, hopprädd som man är emellanåt.. Fast det är så konstigt och irriterande. På Marco hoppade jag 90 utan att tveka. Fast då var det bara att gasa i svängen och styra, resten fixade han. På så sätt är Leffe bättre för mig nu när jag har kommit så långt som jag har. På Leffe måste Jag visa att det inte är farligt, att vi fixar det och att jag tror och litar på honom. Men det är just det jag inte gör, för såfort jag tvekar, tar lite i tyglarna och slutar driva stoppar han. Det är inget fel från hans sida, han försöker inte få av mig eller springer bockandes iväg när jag hänger runt nacken på honom och håller på att flyga av. Han stannar och står stilla tills jag har kommit upp i sadeln igen. Han blir ju klart förvirrad när jag helt plötsligt slutar driva och tar i tyglarna, precis som om jag inte vill att han ska hoppa och att det är farligt. Så Leffe är ju den smarta av oss (!). Men när jag blivit tillräckligt arg och sur på mig själv för att jag fegar ur gång på gång, så ger jag mig fan på att vi ska hoppa över det jäkla hindret - och då flyger vi över, utan problem. 

Leffe älskar att hoppa. Han taggar som satan på de första hinderna och hoppar klanderfritt i trav. På grund av det känner jag mig taskig mot honom, att han får ta skit för att jag är feg och inte litar på att han ska hoppa, även om jag känner hur han så gärna vill hoppa. 50cm är en perfekt höjd enerligt mig, men det blir långtråkigt då han bara travar över hinderna. Samtidigt vill man ju ha en sak att kämpa för, att lägga ner arbete på. 

Hoppning tar inte speciellt fysiskt på mig, utan väldigt psykiskt. Ända sedan Marco åkte har jag fegat ur och hoppning är som en stor mur som jag inte kan ta mig över. Det värsta är att jag vet att problemet ligger hos mig - inte hos hästen då han hoppar som en riktig hopphäst. Det är jag som förstör för mig själv och sätter stopp för hur långt jag kommer kunna gå. Jag gråter av ilska och besvikelse över mig själv, för jag vet att både jag och Leffe kan, men jag hindrar oss båda från att utvecklas.

Som tur är så står vi inte själva, jag och Leffe, i det här, utan jag har mina fantastiska vänner som hjälper och sporrar mig till att utmana mig själv. Jag är otroligt tacksam till att de inte ger upp utan fortsätter tjata på mig, trots att jag kanske inte alltid tar emot det särskilt tacksamt. Men då ska ni veta att det beror enbart på att jag är så rädd, och att bli av med den rädslan är inte "a piece of cake" för mig. 

Jag fortsätter kämpa, både för min och Leffes skull. För min skull då jag växer för varje gång jag kommer över de skyhöga murarna och för Leffes skull då han älskar att hoppa och för att jag inte vill tråka ut honom med dressyrpass efter dressyrpass.

Tack för att du finns och ger mig kraft att fortsätta utmana mig själv.

Någon underbarare häst finns nog inte <3

Behöver jag ens kommentera bilderna? <3

Never thought I'd be able to love someone again,

love ripped me apart

But I'm not sure I can resist it anymore

The way he makes me feel,

like it's just the two of us

He makes my heart melt,

and surprises me almost every day

He gives me strenght to keep on going when it gets hard

Without him, I'd just be an empty shell

De finaste <3

Min vackra prins <3  

Buga på G :)

Puss <3

Han är så otroligt vacker! 

Anki testar :) Älskar att få se andra rida honom så jag ser hur han ser ut och hur han går :)

Liten Agnes, hihi!

Första gången vi hoppa barbacka :) Självklart skötte han sig strålande <3

Lite vinterkul! ;)  

Igår tolkade jag och Rebecka Leffe (ingen aning om denna meningen blev rätt..) vilket var väldigt uppskattat enligt alla 3! :p Leffe fick anstränga sig utöver det vanliga, men gick såå fint! Tror han var så sammarbetsvillig för att han äntligen fick dra något igen! (Fd travare)

Idag har han fått vila eftersom jag har prov imorgon. Men imorgon hade jag tänkt cykla ut till honom och träna trix i hagen. Han kan nu kram, puss, ben, buga och skaka. Så imorgon tänkte jag träna på Spansk Skritt och Piaff. (har ingen aning om hur det ska gå till hahhahah!) Meeeen man måste ju testa! :) Hade varit döfräckt om han kunde Spansk Skritt och Piaff! :p

Skie's the limit!