Jag skriver då detta inlägg på lördagkväll. Så idag var jag först med Rebecka och Ingela på tävling :) Jag var förste hund- och hästskötare :) Det gick super för dem, jag var väldigt glad över att det var jag som satt på läktaren, hade svimmat av nervositet haha! 

När vi kom hem gjorde jag iordning Leffe för ett hoppass. Jag skulle då hoppa över ett vattenhinder, en oxer och ett högt kryss (enligt mig högt) (jag funderade mest och undrade hur Rebecka tänkte att detta skulle gå till..). Så först skrittade jag och travade fram honom. Efter det hoppade Rebecka upp för att galoppera honom. Han gick tydligen betydligt bättre än vad han gjort innan och galopperade nog 2 varv på volten. Så jag har förbättrat hans kondition och gjort någon muskel liiiite större iaf :') Sen tog Rebecka ett skutt över alla hinderna från båda hållen. Sen fick jag hoppa upp och skulle testa att galoppera. Han fattade rätt snabbt, sen var det "bara" till att sitta ner, hålla händerna nere och använda ytterskänkel som aldrig förr. Det gick fort, men han var väldigt villig att bryta av efter nästan ett varv på volten ;) Efter galopp i båda varven skulle jag då hoppa, och det var ju inga 40cm hinder (dog lite inombords). Men det sket jag i och vi flög över alla hinderna :') Det var en gång som han sprang vid sidan om oxern, men då drev jag inte alls (jag var rättså skraj, ja). Han sprang-hoppade över vattenhindret, kändes jätte kul haha!

Ja juste, sen satte jag nytt hopprekord :') 95cm ^^ 

Är det inte konstigt att jag känner mig så säker på en häst som jag känt i en månad kanske, än en ridskolehäst som jag ridit lite till och från sen jag var 14?

I fredags (14/9) stack jag till Leffe efter skolan. Vid 5 skulle nämligen snälla Ingela köra mig och Leffe till Tyringe för att rida lektion där för min ridlärare. När vi väl var där och lastade av honom, var han jätte spänd som om vad som helst hade kunnat vara livsfarligt och dödat honom. Inne på padocken stod hinder, bommar och hinderstöd lite överallt, och allt var läskigt. Men efter bara några få varv lugnade han ner sig och brydde sig inte ett dugg om dem. Jag vet inte om det var jag eller han, men jag kunde omöjligt få honom till hans lugna men aktiva, långa trav. Antar att vi båda var lite spända. Men jag var super nöjd efteråt, då jag tidigare satt upp som mål att jag skulle få honom lugn, och så lugn och fin som han var hade jag bara kunnat drömma om! :') Så ett stort + med en guldstjärna i kanten fick Leffe för den dagen, underbara hästen

Vackerhästen, vad du gör mig glad <3